Shaken, not stirred

Jag har bloggat ganska länge nu, i flera år faktiskt. Ibland snudd på maniskt ofta, ibland alltför sällan, men alltid via min blogg Linda gillar läget. Ända tills för någon månad sedan då jag plötsligt insåg att nu gillar jag fan inte läget längre. Hur ska jag då kunna skriva något under just den rubriken? Så efter några framkrystade inlägg beslöt jag att ge upp hela grejen.

Med hösten har skrivlusten tagit fart igen, det är trots allt via text som jag föredrar att kommunicera samtidigt som jag med hjälp av tangenterna reder ut mina tankar. Men eftersom jag fortsättningsvis inte gillar något läge (utan eventuellt tvärtom) har jag valt att börja på en helt ny blogg: Shaken, not stirred (skakad, men absolut inte störd).

Varför? Kanske ni undrar, is she into Mr Bond? Nej, inte så där övermåttan mycket. Det jag gillar är snarare försvenskningen av uttrycket som visar att livet kanske inte alltid är lätt, att det finns mycket där ute som skakar om oss. Men att det är upp till oss själva i vilken grad vi väljer att möta skakningarna och hur mycket vi låter oss störas och bli störda.

Finland har vid flera tillfällen blivit utnämnt till ”Världens lyckligaste land”. Fatta, VÄRLDENS! Vi har det på riktigt bra, alla kategorier. Naturligtvis finns det problem och tuffa utmaningar, men då tänker jag närmast på sjukdom eller annat elände som drabbar våra nära och oss själva. Allt annat kan lösas på sätt eller annat, det är världsliga saker.

Själv tror jag att om man verkligen försöker kan man kalibrera sitt grundläge till positivt. På samma sätt tror jag att det är viktigt att man utgår från att alla försöker göra sitt bästa. Motsatsen, att alltid utgå från att motpartens högsta önskan är att lura en, suger ganska snabbt livsandarna ur en samtidigt som mänskorna i ens närhet dräneras på samma effektiva sätt.

Just nu känner jag att jag ganska snart kommer att implodera i frustration över hur det har blivit och vart vi är på väg. Poff! Men innan dess ska jag skriva av mig så att ni åtminstone kan säga att ”ni kände den där kvinnan som var så frustrerad – vad var det nu hon hette, den där lilla blonda?”

Tills dess, försök nu känna ens lite jävla glädje.

Puss. (och ja, jag ska också skriva happy things, annars orkar man ju inte)